Vilken härlig dag i skogen utanför Ulricehamn.
Vi valde att fortsätta med det som vi inte han eller inte kunde göra sist vi var iväg.
Var morgonens mål och sen mot kyrkor och fornstuga ( som visade sig vara en ful en )
Vi kom tidigt... enligt solen som denna novemberdag inte hunnit över träden ännu men vi såg den.
Vet inte varför min med promenaderska trodde vi skulle gå ett elljusspår bara för att det var blått!! Men hon trode att det var något med att en viss slinga längd vara blå.....lågiskt eller hur.
Det var fina stigar.
Och 10 gömmor av olika svårighet och ett underbart sällskap som förgyllde dagen,
Efter att ha gått de nästan 5 km som den blå icke elljusslingan var så var vi fika sugna men det skulle till att ta tid att hitta något soligt läigt ställe man såklart fann vi det bästa, med sjöutsikt och strålande sol mot en kyrkruin från 1100 talet intogs smörgås och kaffe och saffrans kaka.
Fänneslunda 110-talskyrka tillhör den tornlösa typen med rakslutet kor. Huvudingången låg i den södra långväggen. Koret i öster hade ett i sten uppmurat altare med en häll av gråsten. Fänneslunda och Grovare medeltidskyrkor ersattes 1874 av en ny kyrka, varvid Fänneslunda kyrka lämnades att förfalla. 1936 utgrävdes och konserverades kyrkoruinen.
Enligt sägnen finns det en underjordisk gång från kyrkan till Herrgården som på den tiden det begavs var ett kloster där munkarnas celler ännu finns kvar ……..
Förutom 2 st forntida kyrkor loggade vi en i kyrkrundan en fullt aktiv kyrka.
Men dagens mest possetiva överraskning var ju en lite udda bevakad burk.
”Olofstorp – ett jordearv” är ett samarbetsprojekt mellan Grovare-Fänneslunda Hembygdsförening, Sveaskog (markägare), Stiftelsen Petersson-Grebbe (markägare), Skogssällskapet och Leader Sjuhärad. Det går ut på att levandegöra och gestalta den gamla, numera rivna och ödelagda gården Olofstorps inägor och utmark, i skogen väster om Fänneslundasjön, i syfte att åstadkomma en offentlig, kulturhistorisk mötesplats med möjligheter till utbildning, skolverksamhet, guidade upplevelsevandringar med skådespel och musik, rekreation, forskning, hembygdsdagar och mycket annat.
Karta från 1724 över inägorna (gärdet och hagen) till gården Olofstorp. Gårdens enda gärde bestod av en inhägnad yta med tomt, åker och äng. Den stora hagen fungerade som änghage, d.v.s. den användes som beteshage först när höet var inbärgat.
Olofstorp ägdes vid den tiden av lagmannen Jöran von Knorring och beboddes av hans frälsebönder Nils Olofsson och Sven Jostsson. Av kartans beskrivning framgår att gärdesgårdarna var byggda av trä men att de var »något bristfälliga». Åkern – »mycket svårbrukad av många jordfasta stenar och rösen» – bereddes med krok och besåddes med råg, korn och havre, som vid medelgod årsväxt gav dubbelt tillbaka.
På utmarken närmast inägorna hade Olofstorp ett magert mulbete på mossar och ljungbackar tillsammans med granngårdarna. Litet längre bort på utmarken, som var en allmänning, kunde bönderna hämta hustimmer, gärdsle och vedbrand (bränsle) efter utsyning. Ytterligare ett stycke bort fanns en bokskog, där de kunde släppa ut svinen på bete, när det blev goda ollonår. I en bäck på utmarken fanns en liten vattenkvarn till gårdens husbehov.
Du står nu på en av många små åkrar i Olofstorps gärde. Det första man lägger märke till här är väl det stora antalet odlingsrösen och hur tätt de ligger. Området har karterats och man kunde då räkna till omkring 200 rösen i gärdets åkrar. I det gamla bondelandskapets åkrar var det inget ovanligt med så många rösen. Tvärtom var detta ett normalt utseende i sjuhäradsbygden före jordbruksrevolutionen under 1800- och 1900-talen, då man började eftersträva stora, stenfria och enhetliga odlingsytor. På Olofstorp ligger dock rösena kvar och därmed är detta en av få platser där vi har möjlighet att studera de gamla formerna.
Stenarna värmde upp jorden och att djupt sjunkna rösen drog till sig överflödigt vatten. Rösena skyddade dessutom genom sin höjd mot kalla vindar. Så länge man använde redskap som årder och skära utgjorde de heller inget större hinder.
Här fanns ett äppleträd som man kunde sitta och berätta historier under och dela med sig av kunskap men när detta fallit behövdes det planteras ett nytt och vem gör det bäst jo Kungen.
2007
Olofstorps bevakare fans lite här och där.
På väg hem passerade vi nästan denna så då fick det bli ett besök, som en annan loggat en snabbis på väg....
Här finns det fina djur att beskåda.
Ja det var en gurkodlare med men den var inte så spännande.
