Bloggiblogga

En blogg om mig, min familj och mitt stora intresse Geocaching.

Så kan det gå

Kategori: Älskade vänner

Mobilen ringer och vi är i Mariestad för att fira Sverige nationaldag med geocaching och de gamle.....Daniel Thim, oj har ni redan åkt, jag hade ju viljat hämta kudden en underbar massage kudde som jag lånat som nu ans fru väldeliga behövde........jag sa att med lång armar och god vilja så kan man få tag i skatten.....detta var hans inlägg senare.....
 
Jag satt i bilen, andades tungt och kände adrenalinet fylla hela min kropp. Jag hörde grannarnas stoj och stim, samtidigt som jag kände hur de iakttog mig och min bil. Jag bestämde mig att nu var det dags, i mitt huvud hörde jag Social Distortions - Prison Bound när jag likt en panter smidigt gled ur bilen. Jag smög över asfalten och in i mörkret, där jag likt en ballerina dansade mig fram genom de utplacerade hindren. Hinder som var placerade där enbart för att försäkra sig om att jag inte skulle nå mitt mål. Men då hände det som inte fick ske!!!! Det kändes som tiden stod still och som att grannarna höll andan. Den stora stocken som jag balanserat på visade sig vara en fälla!!! Den började rotera målmedvetet som ett hungrigt lejon med enda syfte att störta mig mot de hundratal vässade mördarpinnarna, som prydligt var samlade i en hink för att kunna orsaka maximal skada på sitt offer. Men tack vara mina otaliga dagars tränande sittandes framför filmer som The Score, Ocean's Twelve och Entrapment. Lyckades jag galant förhindra detta lömska hinder. Nu nådde jag äntligen mitt mål efter en del trevande hittade jag till slut den gyllene puzzelbiten, den som krävs för att komma åt skatten. Det kändes som att det inte var förväntat att jag skulle nå så här långt för efter detta fynd var vägen lätt. Jag fick snart användning för denna väderbeständiga puzzelbit jag just funnit, vilket öppnade portarna till slottet. Väl inne ligger där ett stort paket och viskar likt Näcken vid bäcken för att locka ner en i fördärvet, men jag hade kommit för långt för att stupa på upploppet jag skulle gå hela vägen!!! Snabbt navigerade jag mig fram till tygväskan innehållande det enda som kan förhindra ett stundande tredje världskrig, jag slängde upp väskan på axeln navigerade snabbt ut ur slottet igen. Sopade igen alla spår efter mig och begav mig av, varan är nu levererad och världen kan andas ut lyckligt ovetande om hur nära undergången varit…. Ännu en vanlig kväll i Daniels liv.
Kommentera inlägget här: